Ett liv utan gränser.

jag vet inte riktigt om jag vart kär sådär supermega på riktigt kär någon gång. har så svårt för att bli det. men förra året, vid sommaren ungefär träffade jag en kille som jag inte trodde va som alla andra. han va så snäll och såg/uppskatta mej som ingen annan hade gjort förut. jag föll verkligen för den killen. sen fick jag höra en massa rykten om honom men jag kunde inte riktigt släppa taget, det va ju ändå bara rykten? sen så blev han förbannad på mej för en anledning som jag faktiskt inte vet än idag. vi snackade inte på ett par veckor. sen på nyår igen började vi prata lite, jag trodde allt skulle bli som förut. men sen så blev han sådär kall igen och vi tappa kontakten. vi kanske bara pratade någon enstaka gång tills valborg. då blev det några pinsamma sms och efter det börja vi snacka lite smått igen. blev väl lite mer intensivt på sommaren sen. han tog upp varför han gjort det han gjorde mot mej. han lät så seriös, och han är verkligen inte kille som tar saker seriöst! sen träffades vi några gånger sen började vi bråka och idag har vi ingen kontakt alls. så kan det gå när killar bara är ute efter en sak. men jag tror jag faktiskt va kär i den killen. han va svår att släppa och har inte en aning om varför. han har inte direkt något speciellt att komma med...

idag har jag en pojkvän som är den absolut bästa pojkvännen man kan ha! han är sjukt underbar och gör mej hur lycklig som helst! skulle kanske aldrig ha blivit tillsammans med han om jag inte lärt mej mina misstag. för allt dåligt har ju något bra med sig? :)